Regn ute, regn inne...
Jag vet inte om det är sömnbristen eller att känslorna hinner ikapp mig. Just nu ligger känslorna helt utanpå mig. Tappar humöret för småsaker, gråter till fåniga tv-program. Ångest deluxe för att jag blev arg på barnen imorse. Fick visserligen iväg alla tre till skolan, men ändå... Regnet öser nervutanför fönstret och det känns som om det gör desamma i mitt inre... Inte lockar det att promenera heller så ångesten lär bli värre eftersom jag inte kan gå. Min första impuls när känslorna tog över handen idag var att trycka i mig glass för att sedan kräkas. Lyckades faktiskt stå emot den impulsen och tog en kaffe och kanelknäcke istället. Nra jobbat av mig själv!
Jag är så van att köra på i 310 att jag håller på att krypa ur mitt eget skinn. Ändå är det någonstans skönt att inget göra. Däremot blir jag superstressad av allt jag borde göra. Tvätten skriker på mig!! Ringde åtminstone försäkringskassan idag och kollade läget för mina vabpengar som fortfarande inte kommit. Handläggaren lovade att de skulle skynda på det.
Ångest för att jag inte tränar. Jag vet, finns inte orken ska jag nog låta bli. Men ändå kommer tankarna krypande, du måste till gymmet, måste springa. Vad lat du är!! Körde ca 10 minuters core på morgonen här hemma, alltid något.
Som ni märker är det kaotiskt i mina tankar, känslor... Det blir man inte direkt något lugnare av. Men nu har jag ialla fall fått ur mig lite av det.
Kram❤️
