solvickie.blogg.se

3-barnsmamma, fru, syster, dotter och vän. Bokälskande, promenadglad, positiv pessimist, full av skratt och tårar. Livet i med- och motgång.

Två olika lopp och två vilt skilda upplevelser

Publicerad 2018-08-30 10:37:06 i Allmänt,

Ja först midnattsloppet då. Var väl inte helt pepp på det innan. Jag kände mig trött och tung i kroppen liksom. Men vi hade som alltid riktigt roligt innan och den obligatoriska pizzan förstås. Vid starten hade jag inte lika stor ångest somvanligt utan tänkte att jag tar det lugnt och det gjorde jag. De första två kilometrarna kändes ändå rätt ok. Sprang på i hyfsat jämnt tempo. Men sen började det kännasjobbigt, först fysiskt och sen mentalt. Halvvägs  in villle jag bara sätta mig ner och gråta. Det fanns ingenting som kändes roligt kvar, var bara kämpigt. Envis som jag är körde jag på, gick och sprang om varannat. Tänkte att man kan ju inte bryta ett millopp. Kom i mål tillslut på stapplande ben och med en urusel tid och med lite lätt ångest. Så missnöjd med min insats. Jag var inget trevligt sällskap på kvällen sen. Söndagen kom, och vi avslutade med lite shopping innan vi åkte hem igen. Tacksam över att få ha hängt med bästa brudarna i två dagar ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Igår var det dags för blodomloppet med ett gäng glada från jobbet. Vi lånade jobbussen dit vilket var en bra start. Det blev många skratt redan på väg dit. Jag, Therese och två till skulle springa 5 km. Jag sprang tillsammans med en av dem och höll hennes tempo. Det gick inte jättefort men var ett riktigt behagligt tempo. Så pass att när jag kom i mål kände jag att jag hade kunnat springa längre. Jag var inte helt slut. Dessutom sprang jag utan musik vilket jag aldrig gör. Så vi sprang och pratade hela vägen. Efteråt mötte vi upp de som sprungit milen och hämtade våra picknickpåsar och satte oss i gräset och åt. Trötta var vi och skrattade gjorde vi. Allt som allt en toppenkväll där jag fann löparglädje igen, trots skadad fot. Den mår inte kättebra idag. Svullen som bara den. Men det var det värt. Nu blir det vila. Trampade rejält snett i söndags när jag körde hinderbana med barnen. Gjorde ont som 17!! Smärtan la sig efter ett tag, men har fortfarande ont när jag suttit still för länge eller när jag belastar vristen. Surt!

Summa summarum, jag har fantastiska människor i mitt liv❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela