solvickie.blogg.se

En positiv pessimist, mamma, dotter, syster och vän. Livet i stort och smått, skratt och tårar. Livet. Jag skriver om allt

Julen 2020

Publicerad 2020-12-27 22:44:31 i Allmänt,

Första julen som jag fått fira tillsammans med ❤️. I slutänden blev det jag, lillkillen (som kom och bodde hos mig några dagar), tjejen, ❤️ och hans  dotter. Det blev en mysig jul utan en massa måsten. Bara att få vara tillsammans räckte för mig. Att  bara få vara en familj. Tror både barn och vuxna hade lika mysigt, ja djuren med för den delen. På julafton ville tjejerna rida barbacka samt ta lite julbilder. Så ❤️ gick med dem ut. Han är en riktigt duktig fotograf och fick till några fina bilder på dem men även på tant själv.  Jag ser gammal ut men älskar bilderna ändå. Han får mig att se vacker ut ändå och att känna mig vacker.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

På juldagseftermiddagen körde jag hem barnen. Lillkillen till sin pappa, vilket han inte ville och var jätteledsen över, och dottern hem så att hon fick vara med pojkvännen. Hon var däremot rejält arg på mig, för att jag tvingat henne fira jul där. Att hon hade jätteroligt och stannade uppe halva nätterna med hans dotter, spelade tydligen ingen roll. Alla dessa känslostormar och att hela tiden vara beredd, tar all min energi. När lillkillen dessutom blev så ledsen kändes det som om jag  skulle gå i bitar. Tårarna rann och ❤️ fick trösta mig. Han är den bästa, vet precis vad han behöver göra/säga. Varje gång hjälper han mig också att reda ut känslorna och tankarna och vad de står för. Jag är så innerligt tacksam över honom.

Vi fick en lugn och skön helg med plats för återhämtning. På juldagskvällen var vi dessutom barnlediga till dagen därpå, vilket var ljuvligt. Han ger mig fortfarande fjärilar i magen och gör mig alldeles alldeles lycklig. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.

Idag åkte jag hem tidigt eftersom tjejen ville åka till stallet. Hon har blivit medskötare eller medryttare på två hästar (nordsvenskar dvs kallblodstravare) ute i Åvestbo. Tanken var att vi skulle rida, men det var på tok för halt då hästarna inte är skodda alls. Vi pysslade om dem istället, mockade och förberedde mat och vatten. Lite halvläskigt är det ändå, med två hästar man inte känner och inte vet vad de kan förväntas göra. Förhoppningsvis känns det bättre lite längre fram när vi varitdär några gånger. Hästmys är alltid härligt. Nu lär tant sova om hon ska orka ta tag i morgondagen.

Kram❤️

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela