Att blogga eller inte blogga?
Det är frågan...
över en månad har gått. En månad där jag kastats mellan ytterligheterna av känslor. Min jobbigaste period på året är just nu, med allt vad det innebär av ledsenhet, självhat och ångest. Att därtill oroa mig för dottern, som mår sämre än på länge, gör
det inte lättare. När barnen lider och man ingenting kan göra, det är den värsta tänkbara känslan. Jag känner mig så maktlös. Kämpar och kämpar för att hon ska få hjälp men ingen lyssnar eller tar oss på allvar. Hur mycket ska hon orka? Hur många
gånger ska hon orka prata, försöka sätta ord på sina känslor och tankar? Att leva tillsammans med någon som är deprimerad är inte lätt. De dåliga dagarna gör jag nästan ingenting rätt. Hon reagerar på minsta krav och minsta förändring i min röst och
tror att jag är arg... min lilla, lilla tjej❤️ de bättre dagarna är jag innerligt tacksam över. Bara att få se henne glad värmer långt in i själen.
Däremellan njuter jag av att vara tillsammans med kärleken❤️ han är den finaste. Men mina jobbiga dagar förstår jag inte alls varför han vill vara med mig, vad han ens ser hos mig. Vem kan älska mig? Men det gör han och jag vet innerst inne att han orkar
ta hand om mig när jag inte orkar med mig själv. Jag får vara svag... han gör alla de rätta sakerna och lyssnar på mig eller bara finns där med en smekning på kinden eller en kram❤️ utan honom vet jag inte hur jag skulle orka... för som jag gråtit
från och till. Jag gråter för minsta lilla... men jag tar tillvara varje litet ögonblick av glädje och kärlek och plockar fram dem när de behövs. För det finns alltid ljusglimtar oavsett hur små.
Nu försöker jag njuta av tiden fram till jul. Myser så mycket det går med de jag älskar❤️ och i år får jag fira julen tillsammans med älsklingen. Jag och tjejen åker dit den 23/12 och firar julafton tillsammans. Lycka❤️
Återstår att se hur det blir med bloggandet. Jag ger det ett försök till. Tycker ju om det egentligen men ibland kan jag inte ens formulera mina tankar i ord eller orkar inte. Ibland känns känslorna värre om jag sätter ord på dem. Men kanske att det kan
hjälpa... var rädda om er.






Kram❤️