Ångest är min arvedel
Ångest är fascinerande.. Den kommer smygande i många olika skepnader. Ibland vet jag direkt vad det är. Andra gånger kan det ta veckor innan jag inser det. Den här sommaren blev verkligen inte som alla andra och långt ifrån som jag planerade . Så mycket
ångest, i alla tänkbara former... Från magont, rastlöshet, gråtmildhet och tryck över bröstet. Emellanåt känns det som om jag ska drunkna...
När jag väl identifierat ångesten kommer den svåra biten, att lista ut vad som orsakar den. Det är inte alltid så lätt som det låter.. Ibland vill jag inte ens kännas vid orsakerna...
Den tär, ångesten, äter upp en inifrån och tar den lilla ork jag har kvar.. Livet blir verkligen inte som man tänkt sig.
