En sån där gråtdag
Eller gråt och gråt... En dag när tårarna bränt nästan konstant... Började med att jag inte fick iväg något av barnen till skolan. Sen, vilket var mer än mysigt, pratade jag en stund med❤️ älskar när han ringer och överraskar från jobbet.
Skulle möta upp mammorna på lunch i Smedjebacken och överlämna lite julklappar. Fick lillkillen med mig då han inte ville vara ensam. I eftermiddag skulle jag sen åkt till ❤️ och sova där. Som jag längtat och väntat efter det. Då säger lillkillen att
han inte vill att jag åker... Att han vill att jag är hemma.. Vad gör man, när man är ensamstående? Jo, stannar hemma men med tårar av saknad brännandes. Det här med att ha ett förhållande lite på distans, är inte lätt.. Saknar honom så fort vi lämnar
varandra. Räknar ner timmarna tills vi ses. När det sen inte blir av... Han är mitt andningshål och fyller på mitt måbrakonto flera gånger om. Han ger mig allt det där jag saknat❤️ och när jag då inte får det...
Resten av dagen och kvällen har fyllts av sura och arga barn. Det ena utbrottet efter det andra. Lägg där till att vi fått löss, alihop och lusbehandlat oss samt en stor dos av mammaångest.. Mitt i alltihop ringde pappa och behövde snabb hjälp att skriva
en månadsrapport för en klient, vilket jag självklart gjorde. Nu är jag slut och ledsen och alldeles, alldeles (inte underbsr någonstans) gråtmild..
Kram❤️
