Kluven
Jag är inne i en svacka igen. Känslomässigt trött och har gråten nära till hands mest hela tiden. Det här med att vara social finns det varken ork eller lust til utan det känns mest som ett krav och gör mig stressad och bygger på ångesten eftersom
jag känner kraven på att höra av mig, träffas och umgås. Jag jobbar, är hemma med barnen eller hos ❤️ och det är knappt orken räcker till det. Känner mig otroligt kluven och mår dåligt över att jag inte är hemma då myckrt som jag vill och borde och för
att jag inte kan vara hos ❤️ så mycket som jag vill och behöver. Jag behöver vara hos honom för att fylla på med närhet och ladda batterierna. Vill vara med honom jämt. Det har varit otroligt jobbigt att lämna honom de senaste gångerna jag varit
där och tårarna har runnit. Att inte få vara med den man älskar är tufft.
Försöker ta till vara alla fina stunder och njuta av dem så mycket jag kan. Dessutom har solen och värmen kommit vilket är som balsam för själen. Jag älskar det och är ute så mycket jag kan. Som jag längtat efter det.
Kram❤️
