Julen och nyår har kommit och gått. Julafton var mysig. Kvalitetstid med familjen och bara mys. På juldagsförmiddagen åkte vi hem och ja, det blev en tuff dag med övertrötta barn som hållit ihop under några dagar. Lägg till en mamma som inte alls är i
balans... Mycket tårar och ångest blev det. Grät mig igenom hela kvällen och kände mig extremt ensam.... Sen har känslan funnits kvar i mig och jag har gråtit otroligt mycket och haft väldigt lätt till tårar överlag. En stark känsla av trötthet men också
av ensamhet i kombination med en massa negativa tankar/känslor om mig själv och mina tillkortakommanden. Jag hann med att träffa ❤️ och hans dotter en sväng och njöt av varje minut. Var bara otroligt svårt att lämna. Efter att hon åkt till sin mamma,
fick vi två barnfria dygn tillsammans där vi bara kunde vara och mysa. Ljuvligt!!
Kulmen på mitt mående kom på nyårsafton, som jag grät mig igenom, mer eller mindre. Jag hade sån ångest och fick ännu mer ångest av alla glättiga årssammanfattningar och lyckliga tillrop på alla sociala medier. Tårarna la sig när ❤️ ringde och vi pratade
i nästan två timmar. Som jag är tacksam över att ha honom i mitt liv. Samtidigt som känslorna är så starka blir rädslan det också. Rädslan att förlora honom, att han ska inse att jag inte alls är något att ha och tröttna ur. Kärlek är underbart men
läskigt på samma gång.
Idag har jag jobbat för första gången i år. Fick en riktig mjukstart med mycket djupa samtal och många skratt med två underbara kvinnor, som har liknande livssituation som mig. Precis vad jag behövde. Imorgon hämtar jag mamma, som ska vara
här några dagar, så att jag och ❤️ får några barnfria dagar ihop. Jag och vi, behöver det. Jag behöver försöka samla ork, känner mig totalt utmattad...
Dock, har jag kommit igång med träningen igen med bästa tjejerna och det känns så skönt. Hoppas jag ska kunna hålla i det nu. Behöver det för att må bra.
Känslorna fortsätter storma. Jag är 100% säker på att det är förklimakteriet som spökar. Har pratat med flera som upplever samma sak. Ska det vara så här under en lång period, kommer jag bli galen. Det är otroligt jobbigt rent ut sagt... Fortsättning
följer...
Kram❤️